Ett av sommarens tal där brudgummens vän berättade om en resa de gjort tillsammans. Under en av dagarna skulle de äta linser. Fast det tog väldigt lång tid att koka dem och de var hungriga… Inte jätteoptimalt att äta lätt okokta linser när man ligger i ett tvåmannatält Tror inte jag har sett en brudgum skratta så mycket som Kristian gjorde den här gången
2015 visade sig bli ett ganska hektiskt år för mig som bröllopsfotograf. Jag hade 7 bokade bröllop när 2015 började och nu, när 2015 har blivit 2016, stannade siffran på 22 bröllop. Mellan mitten av maj till början av september var jag ledig 2 helger.
I vanlig ordning så åkte jag runt Västsverige och fotograferade bröllop. Och så blev det en tripp till Härnösand också för ett bröllop på Höga kusten. Den resan blev lite av årets grejj för mig. För det blir helt onekligen annorlunda att fotografera bröllop på ett ställe långt hemifrån.
Annat som hände var att jag blev boka på fler heldagar än tidigare. Kan lova att man är rätt slut i kroppen på söndagen Och det är då man sätter igång med att gallra ut guldkornen bland det som hamnade på minneskorten.
Hur som haver. 2015 år bröllopsfotosäsong var helt fantastiskt och här kommer några av bilderna som togs.
Som mitt för året näst sista bröllop var en porträttfotografering i Tidaholm. Erica och Pontus skulle gifta sig. Vi stämde träff vid Tidaholm stadsbibliotek, där såväl vigsel som fest skulle ske.
Vi tog porträtten runt om biblioteket, bland annat vid VinContoret och Marbodal Center. Och även om träden hade tappat de flesta löven fick man ändå en småhärlig höstkänsla där i mitten av november.
Stort tack Erica och Pontus för att jag fick nöjet att vara med under ert bröllop
En av fördelarna med att jobba som bröllopsfotograf är att man får komma till ställen man aldrig annars skulle ha fått se. Ställen som man aldrig skulle ha fått höra talas om. Jag har fått chansen att få resa till Berlin, till Sundsvall, till Värnamo, till Ystad, till Vänersborg, till Varberg, till Kinnekulle, till Skara, till Uppsala, till Borlänge och naturligtvis till Göteborg. Förbaskat kul!
Jag har fått chansen att få träffa en himskans massa goa människor också. Vare sig man ”bara” varit med under någon timme för porträtt eller under 17 timmar för den heldag, har man haft lika kul och tiden bara springer iväg. På vägen hem har man alltid ett leende på läpparna.