Ellagården kan väl närmast beskrivas som en riktig vacker oas mitt i ett industriområde, i Borås. Men mer eller mindre perfekt för bröllop. Det finns vacker natur en kort biltur bort, god mat och (för en gångs skull i Borås ;-)), vackert väder. Perfekt för ett bröllop alltså
Som bröllopsfotograf så uppskattar man när ett bröllop inte är helt som alla andra. Jag har fotograferat på ett östasiatiskt bröllop tidigare (även det i Borås), och liksom då så började vi tidigt på morgonen med lite extremt ”allvarliga” lekar (Det gäller för brudgummen att visa sig värdig sin blivande fru).
Efter dessa lekar så följde det en te-ceremoni med mor- och farföräldrar och nära släktingar. Och en omgång gruppbilder Man kan väl säga att man tar lite fler gruppbilder på de här asiatiska bröllopen, än vad man normalt sätt gör på ett ”svenskt” bröllop. Alla gäster hamnar på bild tillsammans med brudparet.
Efter lite porträttbilder så åkte vi till Pulsen Konferens (och Restaurang Astern) för vigsel och fest. Ett bra ställe med god mat och gott om plats Just gott om plats är något som man som bröllopsfotograf tycker om.
Stooort tack Lowell och Magnus för att jag fick äran att vara med under ert bröllop!
En av fördelarna med att jobba som bröllopsfotograf är att man får komma till ställen man aldrig annars skulle ha fått se. Ställen som man aldrig skulle ha fått höra talas om. Jag har fått chansen att få resa till Berlin, till Sundsvall, till Värnamo, till Ystad, till Vänersborg, till Varberg, till Kinnekulle, till Skara, till Uppsala, till Borlänge och naturligtvis till Göteborg. Förbaskat kul!
Jag har fått chansen att få träffa en himskans massa goa människor också. Vare sig man ”bara” varit med under någon timme för porträtt eller under 17 timmar för den heldag, har man haft lika kul och tiden bara springer iväg. På vägen hem har man alltid ett leende på läpparna.
Det var ganska många gamla minnen som bubblade upp under Johanna och Dimiti’s bröllop. Vi befann oss på det gamla regementet I15 (Älvsborgs regemente). För dryga 23 år (och 30 kg) sedan gjorde jag lumpen där. Mycket har förändrats sen dess, militären är borta och ICA Banken har flyttat in.
Men det var alltså här som Johanna och Dimitri hade sin vigsel och fest. Vi möttes upp på den stora planen framför den gamla mässen och åkte upp till Pickesjön för lite porträttbilder.
Återigen nere på det gamla regementet så gick vi in i den gamla officersmässen. I ett av rummen på Hüttner på Mässen fick vi se en borgelig vigsel med lite ryska inslag (Dimitri är född i Ryssland). Det ryska i det här fallet var att Dimiri’s mor bjöd på bröd som man doppade i salt.
När det sen blev dags för middag och fest, var det dags för mig att avlägsna mig.
Jättetack Johanna och Dimitri för att jag fick vara med under ert bröllop!
En av fördelarna med att jobba som bröllopsfotograf är att man får komma till ställen man aldrig annars skulle ha fått se. Ställen som man aldrig skulle ha fått höra talas om. Jag har fått chansen att få resa till Berlin, till Sundsvall, till Värnamo, till Ystad, till Vänersborg, till Varberg, till Kinnekulle, till Skara, till Uppsala, till Borlänge och naturligtvis till Göteborg. Förbaskat kul!
Jag har fått chansen att få träffa en himskans massa goa människor också. Vare sig man ”bara” varit med under någon timme för porträtt eller under 17 timmar för den heldag, har man haft lika kul och tiden bara springer iväg. På vägen hem har man alltid ett leende på läpparna.
Ibland går det fort från första kontakt till bokning. Mats hörde av sig dryga månaden innan bröllopet. Och rätt som det var så fick jag äran att fotografera när Marica (med japanska rötter) och Mats (boendes i Borås under några år) gifte sig. Båda bor numera i New York, på Manhattan, men hade bestämt sig för att de skulle gifta sig i Sverige.
Vigseln hölls på Ellagården strax utanför Borås. Jag hade inte hört talas om det här stället innan, men jädrans vilken perfekt plats för bröllop. En verklig oas som jag hoppas få återvända till. Här fanns allt man behövde inom en armlängds avstånd. Nästan i alla fall
Gästerna kom från Sverige, Nya Zeeland, USA, Japan och England. Några av gästerna hade varit på resande fot under dryga 2 dygn för att komma till bröllopet. Så min lite drygt 50 min resa från hemmet till Ellagården kändes ju som en liten parentes i sammanhanget.
Jättestort tack Marica och Mats för att jag fick vara med under ert bröllop!
En av fördelarna med att jobba som bröllopsfotograf är att man får komma till ställen man aldrig annars skulle ha fått se. Ställen som man aldrig skulle ha fått höra talas om. Jag har fått chansen att få resa till Berlin, till Sundsvall, till Värnamo, till Ystad, till Vänersborg, till Varberg, till Kinnekulle, till Skara, till Uppsala, till Borlänge och naturligtvis till Göteborg. Förbaskat kul!
Jag har fått chansen att få träffa en himskans massa goa människor också. Vare sig man ”bara” varit med under någon timme för porträtt eller under 17 timmar för den heldag, har man haft lika kul och tiden bara springer iväg. På vägen hem har man alltid ett leende på läpparna.
Det är var mitt första, men förhoppningsvis inte sista, kinesiska bröllop (med några svenska inslag). Vi började med en form av ”lek” där Hans (tillsammans med sina marskalkar) fick utföra olika moment. De här olika momenten var ihopsatta av tärnorna och meningen var att Hans skulle visa att han var redo för att gifta sig med Carrie. Vi fick bl and annat skönsång från Hans ståendes under köksfönstret och ”stå-på-samma-sätt-som-den-flexibla-modellen-på-bilden”
Sen följde det en teceremoni med föräldrar och släktingar. Samtidigt så räcktes det över presenter till brudparet. Meningen med denna ceremoni är att bland annat visa sin respekt för den kinesiska kulturen och man följer ett strikt schema.
När den här ceremonin var klar så åkte vi till Alemäns i Borås för vigsel och porträttfotografering. Det var här de svenska inslagen i bröllopet kom in Men jag kan lova att jag tog betydligt fler gruppfoton här än jag någonsin tagit Alla gäster skulle vara med på bild tillsammans med brudparet. Tror nog att både Carrie och Hans hade lite lätt stela käkar efteråt
Festen som följde efteråt, med en 10-rätters middag, hade tal på både kantonesiska och svenska. Det blandades friskt mellan språken (hade liiite svårt att hänga med ibland, men man förstod oftast andemeningen i talen). Hans hade också förvarnat mig innan att maten var kinesisk på kinesiskt sätt, inte försvenskad kinesmat Vissa rätter hade jag kunnat vara utan (som Sjögurka) medan andra smakade riktigt gott.
Efter alla tal och mat var det dags för brudparet att gå runt till alla borden och skåla och ta emot presenter och små ”Hong baos”, det vill säga röda kuvert med pengar i. Ganska kul att se hur Hans och Carrie gick runt med sitt entourage gick runt bland borden och skålade med konjak (och iste).
Ja, det här bröllopet var verkligen inget jag varit med om tidigare. Så ett riktigt stort tack Carrie och Hans för att jag fick vara med under ert bröllop!
En av fördelarna med att jobba som bröllopsfotograf är att man får komma till ställen man aldrig annars skulle ha fått se. Ställen som man aldrig skulle ha fått höra talas om. Jag har fått chansen att få resa till Berlin, till Sundsvall, till Värnamo, till Ystad, till Vänersborg, till Varberg, till Kinnekulle, till Skara, till Uppsala, till Borlänge och naturligtvis till Göteborg. Förbaskat kul!
Jag har fått chansen att få träffa en himskans massa goa människor också. Vare sig man ”bara” varit med under någon timme för porträtt eller under 17 timmar för den heldag, har man haft lika kul och tiden bara springer iväg. På vägen hem har man alltid ett leende på läpparna.
